Det är en sak jag inte riktigt förstår mig på. Ibland när man är på stan eller någon annan allmän plats så ser man unga tjejer som är cirka 12-13 år, som går med en cigarett i handen! Hur tänker de?

Det är mycket bra att man markerar tydligt att man inte accepterar att sin dotter röker. Rökning är ett riskbeteende! . Även om det förstås inte är så att alla som börjar röka också börjar dricka och sedan provar narkotika så kan man se sambandet från det andra hållet. Ungdomar som provar narkotika har oftast druckit före de provat narkotika och rökt före de druckit.

Med rökning gäller precis som med alkohol att ju tydligare föräldern är med att det inte är okej desto mindre röker/dricker tonåringen. Det finns forskning om rökning som visar att rökande föräldrar som varit mycket tydliga med att deras barn inte får röka har färre barn som röker än ickerökande föräldrar som inte pratat så mycket om rökning med sina barn. Små barn gör kanske som föräldrarna gör och inte som de säger men tonåringar gör som vi säger och inte som vi gör i mycket större utsträckning än vad vi ofta tror.

Vad skall man göradra in månadspeng och bankomatkort eller indragen mobiltelefon,inte vara ute med kompisar ? kan det vara en rimlig konsekvens? .

Ja visst låter det tjusigt med konsekvenser och hur man gör beror väll lite på hur man fick veta att sitt barn rökte?
Ja inte vet jag men så mycket kan jag säga att jag tycker att det är förjävligt när en 13åring röker ca 3 ciggaretter och hur fasiken har dom råd att köpa dessa?

Och faktiskt så spelar det ibland inte någon roll hur mycket  man än pratar om hur farligt det är!!eller hur mycket som skolorna upplyser dom ! Mycket har med och göra hur starkt barnet är och kunna säga nej till grupptrycken!

Och sen har man ju kompisarna som också röker,skall man vara duktig och kontakta dessa barns föräldrar eller skall man låta det vara?

Jag som röker själv och vet hur svårt det är att sluta och hur farligt det är önskar väll inget annat än att sina barn skall fatta bättre!

Oavsett så tror jag att de flesta föräldrar gör sitt allra bästa för sina barn och ungdomar, det ligger i en förälders natur att vilja sina barn det allra bästa. Ibland blir det fel och ibland blir det rätt, men man gör det man själv tror är bäst. Det är inte lätt att vara förälder och för många av oss är just tonårstiden den allra värsta, samtidigt som just den tiden är den allra värsta för många ungdomar också. Det får vi inte glömma bort!

Det blev lite grötigt men jag hoppas att ni kan förstå en del av det i alla fall?????