Späckhuggare

Vilka otroliga djur dom är späckhuggarna! Sitter här med Angelica och tittar på tv4fakta!

Häftigt!

Späckhuggaren är svår att förväxla med övriga valar, man känner igen deras svartvita teckning som är unik just för späckhuggare och deras stora ryggfenor som på hanarna kan bli upp till 2 meter hög, samtidigt som honornas är omkring en meter.

Men ser man en späckhuggare, behöver man inte fundera över vad det är man ser. Deras storlek brukar man också fascineras av att de kan bli upp till 10 meter långa, och väga upp till 8 ton.

Arten är mer känslig för utrotning än många andra djur, då de föder så få kalvar.

Honorna blir könsmogna när de är omkring 9 år gamla, men föder sin första kalv först när hon är 14 år gammal.

 Medan hanarna blir könsmogna först när de är omkring 16 år gamla. Honorna kan få en kalv vart tredje år, men i genomsnitt får de en kalv ungefär vart åttonde år.

Det finns två olika typer av späckhuggare. En som enbart äter fisk och bläckfisk och en som i första hand lever på andra varmblodiga däggdjur. Späckhuggarna jagar i flock på ett mycket effektivt sätt, de ringar in offret eller offren.

Sen brukar de dela på bytet, eller gå in och äta några i taget, samtidigt som resten av gruppen håller ordning på bytet så att det inte kan fly.

En anledning till att späckhuggaren har klarat sig så bra som den har gjort är deras välutvecklade ekolodsystem.

Detta gör att de kan låta bli att stranda på stränder, trots totalt mörker, detta ekolod hjälper dem även att finna föda. Ekolodet visar både hur stort ett föremål eller en varelse är, detta gör att späckhuggaren klarar sig så bra även i mörkret.

Ekolodet som de flesta tandvalarna har, upptäcker även andra valar, detta är viktigt då det kan vara dödligt för två valar av den storleken att krocka.
 

Späckhuggaren har också enormt bra hörsel, så de kan höra varandra och känna igen varandra på en mils avstånd.
 

Beteende.

Valen är en mycket social art, som lever i stora flockar på upp till femtio individer. Flockarna består i sin tur både av ensamma djur och av familjegrupper på upp till sju djur. Familjegrupperna består oftast av ett antal honor med sina kalvar samt en eller två hanar som sällskap. Späckhuggare lever i matriarkat, och bandet mellan hona och kalv består långt upp i vuxen ålder.

Utbredning.
Späckhuggare finns i alla världens hav, utom de tropiska. De går heller inte nära packisen vid polerna.

Fakta Späckhuggare

Vetenskapligt namn: Orcinus orca
Kroppslängd: hane upp till 9,5 m, hona max 7 m
Vikt: hane upp till 8 000 kg, hona 4 000 kg
Livslängd: Honor upp till 80 år, hanar upp till 40 år
Könsmognad: oftast vid 8-10 års ålder, hanar efter 10 års ålder
Dräktighetstid: 16-17 mån
Utbredning: i alla hav

LOFOTEN

Lofoten är en ögrupp utanför Norges nordvästra kust. Landskapet karakteriseras av höga berg, fjordar och små genuina fiskebyar. Huvudöarna är Austvågøy, Gimsøy, Vestvågøy, Flakstadøy, Moskenesøy, Værøy och Røst. Det bor cirka 24.500 personer på Lofoten och 4.500 av dessa bor i Svolvær, Lofotens huvudstad. Den traditionella huvudnäringen är fångst och beredning av fisk men på senare år har turismen blivit en allt viktigare inkomstkälla.

Klimat Lofoten

Tack vara Golfströmmen är klimatet mildare här än på andra platser som ligger lika långt norrut. Under sommarmånaderna kan vädret vara soligt med temperaturer på 20-25° men det kan också vara blåsigt, mulet och 10-15°. Regn och eller dimma är inte ovanligt. I juli-augusti är det varmast månaderna med en dagstemperaturen i snitt 12 grader. Januari och februari är de kallaste månader med en medeltemperatur på minus 1 grad. Under några månader per år kan du uppleva midnattssolen i Lofoten, mellan (cirka) slutet av maj till mitten av juli skiner solen dygnet runt. Under cirka en månad per år råder konstant mörker i Lofoten ca. 6 december - 6 januari.

Min Mamma kommer faktiskt i från Lofoten och bodde där som barn!



Kommentarer
Postat av: Angelica Norman

Åh dem är så fina!!! =)

2008-11-11 @ 16:13:38
URL: http://anjelique.blogg.se/
Postat av: Synne

Hej på dig.

Visst är späckhuggarna fina. När vi bodde i Sykkylven så såg vi ofta Niese. En mindre delfin som gick in fjordarna för att äta.

Saknar sånt här.

Här finns ju bara glommakrokodil, älg, varg, björn och lodjur. Vill se flera valar...

Undrar om man kan plantera in val i Nuguren.......

Ha det gott gumman.

Kramen Synne.

2008-11-12 @ 07:46:25
URL: http://nabolandet.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0