SÄTTA GRÄNSER

En dag när våra barn blir stora nog för att förstå den logik som styr föräldrar ska jag tala om för dem att:

Jag älskade dig tillräckligt för att tjata, för att få reda på vart
du skulle, med vem och hur dags du skulle komma hem.

Jag älskade dig tillräckligt för att låta dig snava, falla och
misslyckas så att du lärde dig att stå själv.

Jag älskade dig tillräckligt för att hålla tyst och låta dig
själv upptäcka att din nyvunne vän var falsk.

Jag älskade dig tillräckligt för att stå och vaka över dig i
två timmar medan du städade ditt rum, ett arbete som hade
tagit mig en kvart.

Jag älskade dig tillräckligt för att strunta i att alla andra får.

Jag älskade dig tillräckligt för att inte tolerera näsvishet och
dåligt uppförande.

Jag älskade dig tillräckligt för att tvinga dig tillbaka till
affären med en chokladkaka med ett bett och erkänna:
Jag har stulit den här.

Jag älskade dig tillräckligt för att räkna ut att du ljög om
att festen var föräldrar fri och sedan förlåtit dig för det efter
att ha konstaterat att jag hade rätt.

Jag älskade dig tillräckligt för att acceptera att du är den
du är och inte den jag skulle vilja att du var.

Men framför allt älskade jag dig tillräckligt för att säga nej
när du hatade mig för det. Och det var svårast av allt.

-Okänd författare-

Hittade detta på ordspråk

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ?ja?.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om golfbollarna först - sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.



Betrakta denna berättelse och ta den till er. Skicka den gärna vidare till en vän eller nära anhörig som betyder mycket för er.

. . . få vara en trotsig tonåring,
jag kommer att bli vuxen

 . . . få skrika och springa min väg,
jag kommer att återvända

 . . . få hitta en egen väg,
jag kommer ändå att försöka

 . . . få deppa och vara sur,
jag kommer att bli glad igen

 . . . få hitta mitt eget liv,
jag kommer ändå att lämna er snart

 . . . få ha hemligheter,
jag kommer att berätta dem sen

. . . inte få bli sårad,
jag litar på er

 . . . få prata när jag behöver det,
jag klarar inte det här själv

 . . . få gå när jag är redo,
men släpp mig inte helt

 . . . få komma igen och vara liten,
jag vill inte alltid vara stor

- FÖRFATTARE OKÄND -