Adam....

Alida kom hem ifrån solariumet nu på kvällen och det första hon sa,Mamma har du varit och hälsat på Adam?För det har vi varit! Sa hon och log som bara Alida kan. Sen kom Angelica hem i från sitt jobb och då frågade hon samma sak! Tycker att det var så gulligt sagt av dom! För det har blivit att vi har varit där varje dag och tänt ett ljus och tänkt på hans anhöriga.

Vi känner honom inte men pågrund av att han hittades en bit bakom huset,så känns det som vi måste gå och tända ljuset och på något sett titta till graven där han hittades och säga hej till honom,Men jag har mycket funderingar om varför mår folk så dåligt att man gör en sådan sak?????

Vi lever i ett samhälle där lycka värderas i pengar, skönhet, samhällsstatus och karriärshets. Vi matas med bilder och visioner om hur man lyckas, hur man ska se ut och hur man ska vara.

Mallen för en perfekt person är omöjlig att leva upp till. Yogautövande, superföräldrar med perfekta magmuskler och toppjobb som lyckas lägga ner lika mycket tid på familj, jobb och fritid ska hinna med att projicera en bild till omvärlden av sin lycka i form av materiella statussymboler som snygga bilar, hippa frisyrer och weekends till London.
Hur fan ska man som ung person på väg ut i livet kunna se sin lycka inom räckhåll?

Vi i våran familj är lite knasiga vi vet!! Men för oss så känns det ganska skönt att kunna gå och titta till honom....

Fattar inte hur denna vackra värld vi lever i kan vara så jäkla grym????Fy fan vad jag blir förbannad!
(Förlåt svärdommen)

 

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Synnöve

Jag tycker ni gör helt rätt. Vår värld i dag är så ytlig. Allt handlar om utseende, pengar, fina hus, flotta bilar och bra jobb. Men resten då?

Lyckan att se en tussilga titta upp ur backen?

Lyckan att få köpa sin första bil, begagnad och billig men vad gör det.

Lyckan att flytta till sin egna första lägenhet.

Lyckan att få ett leende av en lite person som knappt når en upp till knäna.

Lyckan att kunna gå en tur i skogen och höra fåglarna, plocka bär och lära sina barn om naturen...

Näe vi lever i kall värld.

Men jag tror vi kan ändra på det.

Kramen.

2010-04-24 @ 16:06:57
URL: http://nabolandet.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0